Eldmat i aluminiumform på årets sista utflykt

Pappa hade fått boken Eldmat i julklapp och var givetvis sugen på att testa nåt ur den. Efter en stunds bläddrande kvällen innan så hittades kapitlet ”Glöd & folie” och tipset att laga mat i en aluminiumform. Konceptet är lika enkelt som genialt, istället för att släpa med sig en massa tung utrustning så görs själva rätten i ordning hemma i förväg och paketeras i en aluminiumform från ICA för att sen ställas direkt över glöden och en kvart, tjugo minuter senare är maten färdig. Fortsätt läs…

Favorit i repris – Grilla korv i Stora Skuggan

Att ta sig ut på äventyr utan att det ska vara så svårt har blivit en grej för oss detta år. Anledningen är lika enkel som uppenbar. Om vi inte gör det så tar det så lång tid tills nästa äventyr. Kanske för lång tid? Så när barnen tjatar och ber att få komma ut och elda, då är det enkelt att motivera sig själv. Dessutom finns det inget motsatsförhållande mellan det lilla och det stora äventyret. Fortsätt läs…

Grilla korv är det enkla friluftslivet

Det ska inte vara svårt med friluftsliv med familjen. Så vad gör man när sommarens äventyr är till ända och vardagen kryper på? Tar till vara på helgerna tänker vi. Förra helgen tältade Malcolm och pappa Pierre en natt inte långt hemifrån och idag var vi iväg med Malcolms gudföräldrar och grillade och hängde i skogen. Några timmar mitt på dagen, inte långt bort, men ändå natur och friluftsliv. Fortsätt läs…

Funkis på Björnturen 2017

Konceptet Björnturen handlar om att få fler att komma ut i naturen, utan att det ska vara så svårt. Vandra och häng tillsammans med likasinnade. I år hade vi redan spanat i kalendern och det såg bra ut, men att vandra tolv tretton kilometer om dagen kändes lite tufft, speciellt om man vill hålla nåt generellt allmänt tempo på leden. Så när frågan att vara funktionär dök upp tänkte jag direkt att det borde passa oss, få vara med men ändå inte gå så långt. Fortsätt läs…

Barnfamiljerna tog över Årsjön i Tyresta

Efter en intensiv morgon och lunch var vi äntligen på väg och klockan två klev vi av bussen vid Tyresta by. Något senare än tänkt, men vi har lärt oss att inte stressa för sakens skull. Vi skulle ändå ha tid att vandra de knappa fyra kilometerna till lägerplatsen vid Årsjön. Gabriel började direkt knata för egen maskin, istället för att hoppa upp i bärstolen. För att vara två år så har han en imponerande vilja att gå, och för det mesta går det faktiskt framåt i rätt riktning, speciellt om han håller nån vuxen i handen. Fortsätt läs…