Övernattning på Lida med Strövarna

Det sista jag gör när jag packar ryggsäcken på morgonen är att kolla väderprognosen, som sett riktigt bra ut de senaste dagarna. Jodå, lite kyligt men klart och vackert väder, ingen risk för regn. Ändå blir jag blöt när jag kliver av pendeltåget en timme senare. Ett lätt regn faller minsann där jag står och väntar på min ledarkollega Fredrik vid Älvsjö station. Nåja, bara det inte blir alltför ihållande. Fredrik hämtar upp mig och tillsammans åker vi till Lida Friluftsgård där vi ska tillbringa ett dygn med vår Strövargrupp.

Det ligger en spänning i luften när vi samlas på parkeringen och inväntar de sista Strövarna. Barnen är nog både exalterade och lite nervösa över att sova över i skogen utan mamma och pappa, själv är jag också lite nervös. Inte för sovandet, men väl för hela dygnet. Det är min första övernattning med gruppen och det är min första termin som ledare inom Friluftsfrämjandet. Som tur har jag två rutinerade proffs vid min sida (Fredrik och Ingrid), som varit ledare i gruppen sedan flera år.

När väl alla är på plats så sjunger vi traditionsenligt Strövarsången och vinkar hejdå till föräldrarna och beger oss in i skogen på den relativt korta promenaden upp till Vildmarksstugan som vi hyrt för helgen eftersom sommarens värme är utbytt mot höstens krispiga kyla såhär i slutet på oktober. Stugan är förvisso inte uppvärmd och mer lik en mindre fast träkåta, men med ett helt gäng Strövare och ledare så blir det nog tillräckligt varmt, och bara grejen att ha ett litet hus att krypa in i om det skulle behövas känns väldigt bra.

Reldin Adventures - Strövarna på Lida - Skog

När vi kommer upp till stugan så hittar vi ett brev från Mulle, men det är helt oläsligt. I alla fall vid första anblicken, gruppen hjälps åt och ganska snart har de förstått att meddelandet är skrivet på rövarspråket. Skatorna har knyckt Mulles röda fjäder och nu ber han om vår hjälp att hitta den. Men för att klara av det så måste vi förstå och behärska kartan som lämnats som ledtråd. Vi tittar på kartan och pratar om olika karttecken och testar vår kunskap på Fredriks hemmagjorda och laminerade memorykort med karttecken. Mycket imponerande, karttecken på ena sidan och förklaring på den andra.

Vi äter medhavd lunch och konstaterar att regnet gav vika och det har klarnat upp. Efter lunchen fortsätter vi med kartlekar och lite mer orientering och genomgång hur kompassen funkar, vilket börjar lite skakigt men jag blir snart imponerad hur väl de förstår hur både karta och kompass ska hållas och vridas för att hitta rätt riktning. Vi testar även våra kunskaper genom att följa ett rep vi lagt ut på marken, och tanken är ju att oavsett hur repet ringlar på marken så ska man hålla kartan konstant år norr och positionera om sig själv snarare än att vrida kartan. Det visade sig lite svårare, men gick ändå förvånansvärt bra.

Nu är vi redo att anta skatornas utmaning och leta efter Mulles stulna fjäder. Barnen hittar en karta med en tydlig markering och har ganska snart lokaliserat sig själva på kartan och tagit ut riktningen och stegar iväg ut i skogen. Efter en stunds letade så hittar de ytterligare ett brev från skatorna och barnen rusar tillbaka till oss ledare vid eldstaden och hittar givetvis ytterligare en ledtråd i form av en ny karta och en ny markering, en liten brant en bit bort. Leken fortsätter med nya ledtrådar, men varje gång kommer de tillbaka till oss ledare vid eldstaden, så kallad stjärnorientering. Vilket gör det lättare att minimera misstag och att man hamnar tokigt för att man springer vidare från ett ställe till ett annat. Den sista ledtråden är en kompasskurs och instruktionen att gå 30 pinnlängder. Gruppen tar ut kurs och lägger noggrant pinnen framför sig och flyttar efter. Ett riktigt litet samarbete uppstår där några spanar efter fjädrar, andra sköter pinnen och en håller koll på kompassen. Efter 27 pinnar så hittar de en ensam fjäder. De blir lite snopna när det hela är över och att det inte var mera, tills någon inser att det inte var 30 pinnar, sökandet fortsätter och ytterligare en bit bort hittas skatten på riktigt. Det blir givetvis fjädrar till alla!

Efter lite mellis så är vi några som ger oss ut på svampjakt medans andra leker i skogen. Själv är jag helt värdelös på svampar och har i princip aldrig gått i skog och mark och plockat svamp. Inom mig får jag samma känsla som när jag metar, att aldrig få napp medan alla andra minsann får både fisk och svamp. Men skam den som ger sig, till slut så hittar jag också en näve kantareller långt ner i en tuva. Ingrid berättar och jag lär mig om krämlor och skivlingar, ord som jag vagt kommer ihåg från mellanstadiets friluftsdagar.

Efter lite mer fika så sitter vi i solen och täljer smörknivar, och mest njuter av den riktigt fina höstdagen som denna lördag bjuder på. Täljandet går lite sådär, men i Strövaråldern är inte resultatet det viktiga, ingen gör egentligen klar en snygg smörkniv, men vi täljer och har det mysigt där på klippan i solen.

Så småningom drar eftermiddagen ihop sig till kväll och vi förbereder tillsammans middagen, hackade grönsaker, stekt vegfärs, allt i wraps och så lite stekt svamp till förrätt. Barnen är jätteduktiga och imponerar med både driftighet och hackande. Efter maten blir det givetvis grillade marshmallows över glöden och några försök till s’mores, alltså grillad marshmallow mellan två havrechokladkex, men de flesta gillade nog bäst marshmallows alldeles för sig själva.

Efter att kvällens toalettbesök var avklarade så drog vi oss tillbaka in i stugan, fixade med sovsäckar och liggunderlag, låg och tjittjattrade så som bara Strövare kan göra. Under tiden förberedde jag och Fredrik kvällens underhållning, den analoga versionen av ”Så ska det låta”. Förvånande nog var det ingen som kände till förlagan som går på TV, så igenkänningsfaktorn var inte så hög som man kunnat hoppats. Leken gick dock ändå hem, men den var lite svårare än man som vuxen kanske kunde tro och efter ett par låtar var det några som tappade fokus och drog sig bakåt in i kåtan och tisslade och tasslade för sig själva.

Reldin Adventures - Strövarna på Lida - Så ska det låta

Den analoga versionen av ”Så ska det låta”

Efter en lång och intensiv dag var det så dags att läsa godnattsaga, vilket för kvällen blev några intressanta stycken ur boken Laxe. Det tog en ganska lång stund innan alla hade somnat in, men det kan man ju förstå, att sova borta utan mamma och pappa är både lite läskigt och spännande på samma gång. Ingrid vaknade först, dagen därpå och var tidigt ute och tände en mysig eld, jag å andra sidan var som vanligt sist upp tillsammans med två nattsuddare. Efter intagen morgongröt, lite allmän lek i skogen så plockade vi ihop våra grejer och knallade tillbaka till parkeringen där föräldrarna väntade på sina underbara och fantastiska strövare.

Tack för denna gång!
Stövarna Björnungarna i Stora Skuggan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *