Fjällräven Classic 2016 – Dag 2

Vi vaknar upp till en magiskt vacker morgon, molnen har krupit in och sveper om de majestätiska bergen runt om oss, men dalen badar i solsken på en relativt blå himmel. De är grönt i gräset kring oss och fjällbäckarna sjunger en vacker melodi då vattnet forsar fram mellan stenarna. Jag ska direkt erkänna att detta är en av mina favoritsträckor längs leden, de dramatiska bergen på var sida som omger denna dal, först lite klippig och sen med svepande långa kullar fram till Singistugan, som ska bli vårt lunchstopp. Jag hade dock glömt bort hur stenig den första biten egentligen är, men det är väl så, att man minns de bästa delarna bäst.

FjällrävenClassic2016-DSCN2748

En magisk morgon

Familjen har sovit riktigt bra, men Gabriel verkar tro att runt fem så är det OK att byta sovsäck. Denna morgon var det nämligen inte Maria som erbjöd en plats i hennes sovsäck, utan den lille herrn helt sonika gosade ner sig där på eget initiativ. Nåväl, alla somnade om och sov förbi den väckarklocka som vi faktiskt satt. Vi kände oss inte stressade så att ta lite extra sovmorgon hade vi väl ändå förtjänat?

Denna dag bjöd liksom den förra på ömsom sol och ömsom regn, men inga långvariga skurar, utan nästan irriterande korta. När man väl fått på jackan och upp med ryggsäcken så hade det nästan slutat regna igen. Men hellre detta farsartade klädbytande än ett stadigt och ihållande regn. Vi hade hygglig tur med våra pauser och lyckades pricka in dem precis så att när regnet kom så var vi färdigrastade. Även denna morgon blev det ”Second breakfast” efter nån dryg timmes vandring, varmt kaffe och en smörgås med italiensk salami. Vi vandrade vidare längs de gröna kullarna bort mot Singistugan där vi tog lunchrast. Gabriel uppskattade potatismoset som serverades på Check Pointen, men renkött var ingen hit. Ni kanske undrar vad han äter, har vi släpat med en massa burkar barnmat? Nej, han har samma meny som mamma och pappa, frystorkat. Förutom till frukost då det serverades Semper gröt till honom. Till kvällen hade vi med oss välling.

Vi bryter upp från lunchen då återigen ett femminutersregn gör sig påmint, knallar vidare längs leden med sikte inställt på Sälka dryga 12 kilometer längre fram. Men första delmålet får bli den lilla nödstugan knappt halvvägs, där vi ser fram mot lite eftermiddagskaffe och energipåfyllning. Vi har hittat en rutin att ta två lite längre pauser per dag, dels ”Second breakfast” på förmiddagen och dels en eftermiddagspaus på en dryg halvtimme styck. Luncherna brukar vara typ en timme och därutöver så pausas det så ofta det behövs, men kanske lite kortare pauser. Efter 10 års semestrande med varandra så vet vi att ett jämt och högt energiintag är bästa receptet på framgång, och det tror jag kan vara ett bra tips till många på fjället. Gå inte för länge, ta paus, drick, och se till att fylla på energin, trots att det kanske bara är en tre kvart till slutmålet. Maten serveras ju ändå inte precis när du kommer fram. Just det sista fick vi erfara då vi kom fram till Sälka i hygglig tid tyckte vi, halv sju. Men Gabriel var inte alls nöjd och hade nog velat pausa för middag något tidigare. Han hade inte sagt så mycket där uppe i bärstolen, men när han kom ner och vi började slå upp tältet och laga mat märktes det att han var lite tjurig, och när maten väl serverades var han inte alls intresserad, nästan apatisk. Oj oj oj, tänkte vi, vad har vi gjort? Men med lite lockande så kom han igång, tugga för tugga och ganska snart märktes det att glädjen återvände i samma takt som magen fylldes och snart var den glada lille rackaren tillbaka, som ska vara med och blåsa upp liggunderlag och rulla sig bland sovsäckarna.

Säkla är en väldigt fin STF stuga, här finns både en liten butik, en vedeldadbastu och gott om platta och fina tältplatser i gräset. Just bastun var vi lite extra sugna på, så medans jag nattade Gabriel så gick Maria iväg till bastun. Han somnade på under 30 sekunder och kvar blev jag ensamt vakande över ett sovande barn. Det här är väl en av avigsidorna med att ha med sig de små ut, denna kväll fick det bli seriebastu och när Maria var tillbaka så var det min tur. Det blev en kort bastu innan den stängde klockan 22. Stillheten var påtaglig när jag renad spatserade tillbaka mot tältet, trots att det var ganska mycket tält på detta populära etappmål, och trots att klockan inte var så mycket. Men med vissheten att nästa dag skulle bli en ganska lång och tuff vandring så gled jag ner i sovsäcken när jag var tillbaka i tältet och somnade sött.

FjällrävenClassic2016-DSCN2795

Stug och tältplats vid Sälka

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *