En dag vid Bäverhyddan

Helgen kanske inte bjöd på det mest strålande vädret, men vid frukosten insåg familjen att det var dags att engagera sig lite mer än bara skridskoåkning i Vasaparken, vilket annars numera är en standardaktivitet på helgen. Så vi packade ihop grejerna för matlagning och en dag utomhus. Att komma ut snabbt, eftersom klockan redan hunnit ta sig en bit in på förmiddagen, var viktigare än känslan av äventyr, så denna gång tog vi tunnelbana och spårvagn ut på Lidingö, med destination Bäverhyddan.

På Lidingö finns en hel drös mer eller mindre lättillgängliga vindskydd med eldstad. Utan att tänka efter så valde vi kanske ett av de mest lättillgängliga, det ligger mer eller mindre på Lidingöloppspåret och inte mer än nån kilometer från buss- och tåganslutning. Dessutom ligger det vackert vid Lidingös större insjö Kottlasjön som lämpar sig utmärkt för långfärdsskridskoåkning, vilket en hel del ägnade sig åt denna dag.

Väl framme vid Bäverhyddan var det lunchdags och vi gick genast igång med matlagning. Denna gång blev det inte korvgrillning och Malcolm såg nästan lite besviken ut eftersom i princip alla andra gjorde just det. Vår meny bestod istället av färsk pasta (tortelloni med basilika, ravioli med ricotta och spenat), stekt bacon och stekta champinjoner. Just fylld färsk pasta har blivit en favorit på våra dagsutflykter eftersom det är relativt enkelt och snabbt att både laga och äta, och enkelt att kombinera med de mesta olika tillbehör beroende på hur avancerad man vill vara. Lite glad blev jag ändå när de andra familjerna utbrast i lite avundsjuka, ”varför gjorde vi bara korv, det där borde man ju göra”.

Efter maten blev det lite allmänt häng, barnen klättrade på vindskyddet och släpade grenar. Vi grillade marshmallows och kokade kaffe. Det är nåt visst med att ställa in kaffekannan på glöden mitt in i elden och se lågorna slicka kannan i kanten och den sakteliga blir allt sotigare. Att bara stå runt elden och titta en stund på lågorna är nåt jag verkligen gillar, det är liksom lite definitionen av friluftsliv och friheten i naturen. Det är nåt lite kittlande men också meditativt i elden. Den värmer och ger mat och trygghet, men den kan också vara farlig och oförutsägbar.

baverhyddanjanuari_img_2379

Efter ett snabbt blöjbyte i kylan packade vi ihop våra grejer och knallade iväg längs löparspåret. Vi tog inte den rakaste vägen tillbaka utan tänkte att en liten promenad måste vi väl ändå få till, samt att en lekpark en bit bort lockade också. När vi kände oss färdig lekta och knallat iväg till Lidingöbanan så hade klockan nästan blivit fem. Ja, utan nån större plan så blev det ändå mer eller mindre en heldag utomhus, inget jätteäventyr, men en rolig dag i skogen tillsammans med familjen, långt ifrån iPads och lego. Malcolm tyckte dock att vi borde ha tagit med tältet, vilket mamma direkt protesterade mot, det var det inte säsong för och även om vintern är häftig på sitt sätt så ser jag fram emot vårens tältäventyr i lite behaglig värme.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *