Längtan att få tälta i november

Det är lite smått fantastiskt att Malcolm är den av oss i familjen som drar oss ut. Den senaste veckan har familjen i lite olika omgångar varit förkylda och hemma från jobb och förskola, så som det kan var på hösten för en småbarnsfamilj. Malcolm, höll sig som ett mirakel frisk genom allt detta, om än kanske lite hängig då och då. I helgen som var hade vi inte en massa planer och to-do, utan tanken var att ta oss ut i skogen på ett litet äventyr och i alla fall jag och Malcolm hade siktet inställt på en tältnatt. Nu blev det inte så, jag var alldeles för trött och sliten av förkylningen även om jag under helgen blev bättre och bättre så fanns varken ork eller inspiration.

Malcolm hade ingen som helst förståelse för detta, vi hade ju planerat att tälta! Jag kan förstå hans besvikelse för medan jag har lyckats få till några tältnätter både under september och oktober så har han inte det. Så för honom var det ju oceaner av tid sedan fjällvandringen i slutet på augusti. Jag blir lite varm inombords då jag konstaterar att han blir besviken att inte få komma ut i novemberrusket och elda och tälta med pappa. Det är nåt fint i det. Samtidigt blir jag lite ledsen att inte kunnat infria förväntningarna denna gång, men om det är nåt jag lärt mig på sistone så är det att om man ska få riktig balans i livet så kan man inte sträcka ut sig själv och klara av allt samtidigt, det går inte. Ibland blir det inte som man planerat och då får man planera om och hantera det, vilket gäller både på jobbet och hemma, men framför allt kanske i gränslandet däremellan.

Ibland kan det finnas en känsla att vara fångad i ekorrhjulet som småbarnsförälder, mellan jobb, förskola och allt annat som ska hinnas med på helgen. En sak som jag bestämt mig inte ska få vara ett ok i sammanhanget är denna blogg, som vi driver vid sidan av alla andra komponenter i detta ekorrhjul. Det är viktigare att hitta tid att komma ut på små näräventyr, att få till en tältnatt eller i alla fall några härliga eldstunder. Sanningen är faktiskt att de flesta äventyren inte hamnar på bloggen, för det hinns inte med. Just nu finns det dock en del lite större äventyr som vi gjort som jag gärna skulle få tid att berätta om, som till exempel vår underbara resa till Lofoten i somras, eller kanske förra vinterns snöskovandring och tältning, eller kanske toppturerna i Storulvån.

Bilder från sommaren som ännu inte har hunnits gå igenom…

Vi har också märkt att det är många som efterfrågar mer tipsartiklar, hur man tänker kring att välja tält och ryggsäck, stormkök och liknande. Många av dessa frågor har redan besvarats ur många olika perspektiv på nätet, men jag inser själv att kanske inte alltid ur en äventyrlig barnfamiljs perspektiv, så det ser vi också fram emot att ta tag i under hösten. Men vi lovar inte när det kommer, utan berättar bara lite hur vi tänker. Vår ambition är att leverera läsvärda texter med hög integritet och förhoppningsvis en hel del inspiration, i kombination med bra tips och trix.

Just därför passar vi på att förmana oss själva till att komma ut på ett litet äventyr, bejaka Malcolms hunger, men slå inte knut på oss själva för att det ska vara nåt alldeles speciellt. Steget över tröskeln ut i skogen är det viktigaste!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *