Det ska inte vara svårt med friluftsliv med familjen. Så vad gör man när sommarens äventyr är till ända och vardagen kryper på? Tar till vara på helgerna tänker vi. Förra helgen tältade Malcolm och pappa Pierre en natt inte långt hemifrån och idag var vi iväg med Malcolms gudföräldrar och grillade och hängde i skogen. Några timmar mitt på dagen, inte långt bort, men ändå natur och friluftsliv.
Idag gick turen till Rudans friluftsområde. Att bo mitt i stan som vi gör och sakna bil, ställer vissa krav på destinationernas tillgänglighet. Att ta pendeltåget direkt från Odenplan till Handen är superenkelt och promenaden till friluftsområdet är bokstavligen bara tvärs över spåren. Ibland är vi äventyrliga och vandrar lite längre, hittar på saker, upptäcker och utmanar. Men idag ville vi bara komma ut en stund. Vi tog turen runt sjön Nedre Rudan och knallade iväg till den södra änden där vi spanat in en grillplats på kartan, förhoppningsvis just bara snäppet längre bort än de närmsta grillplatserna och därmed lite färre söndagsflanörer. En tanke som visade sig helt korrekt, förutom ett par fiskare som höll sig nere vid strandkanten.
Vi hade ingen aning om det, men tydligen planterar man in fisk i sjön, för det krävs fiskekort och det var gott om fiskare denna septembersöndag. Det fanns en väl iordningställd eldstad, picknick-bord och soptunna, men ingen ved. Så det första vi gjorde var att ge oss ut under granar och träd och leta upp torrt fnöske och annat nedfallet som inte var multet eller dyngsurt. Barnen gick all in och började dra i både bra och mindre bra grenar, eller nja, de flesta kanske inte riktigt var de vi ville elda. Men glädjen att hjälpa till kanske är viktigare än att det blir helt rätt? Och det mesta kunde vi vuxna sortera bort i processen trots allt. Lite blött var det nog ändå, för det tog sin lilla tid att få till en vettig glöd och som alltid så är man lite för otålig att börja grilla så de första korvarna hade kanske inte helt optimala förutsättningar, men tids nog så blev det helt rätt.
Vi följde upp korvarna med klassiska hajkbananer. Att laga mat i foliepack är en liten favorit och det hela började nog i scouterna när man själv var en tvärhand hög med just bananer och mjölkschoklad. Till det serverades givetvis kaffe, både en espresso och bryggkaffe. Lite lyx att bara vara ute några timmar och inte behöva släpa med sig hela campingutrustningen, då kan man ta med det där lilla extra, som en espressobryggare.
På efterglöden grillades det marshmallows och det bjöds på kex och varm choklad från termosen. Barnen sprang runt och sysselsatte sig själva på klippan ner mot vattnet och i skogen runt den lilla gläntan där vi befann oss. Inget uppstyrt, ingen lekpark, inga paddor, men ändå jätteskoj. Det behöver liksom inte vara så svårt med det lilla friluftslivet. Att komma ut, utan att ha någon större plan än att nån tar med sig korv och bröd, en annan choklad och bananer, lite folie. Nån har med sig kex och lite annat smått och gott, en termos choklad. Öppna friluftslådan hemma och rafsa ihop det viktigaste som kniv, tändare, yxa, kåsor och kaffepanna. En titt i barnens låda och ner med lite ombyten och sen iväg. Första gången kanske det tar lite längre tid, men svårt behöver det inte vara. Med tiden har vi fått in lite rutin på det. Utmaningen är oftast att barnen är med och rafsar, och då vet man aldrig vad som läggs ned, eller i värsta fall, plockas ur ryggsäcken. Just idag så glömde vi sporkarna och endast en sked och gaffel kom med, men det gick det med.
